...

I morgon åker dom. Min familj åker alltså ifrån mig, inte jag från dom. Känns skumt. Vi ska byta presenter då & ja, säga hejdå. Slog mig när jag för sista gången la Lulu till säng, läste en sista godnatt saga till henne, satt med nästan hela familjen i den stora soffan & kollade på tv att jag verkligen inte kommer tillbaka*. Så nu har jag fått världens största klump i magen. Det här har ju varit mitt liv/vardag i 10 månader, & nu är det slut. 
Jag är glad att jag inte längre behöver vara au pair, det är en grej som man bara (jag i alla fall) gör en gång i livet. Men att lämna England, barnen, familjen. Det suger big time. 
Men jag har haft en mysig dag med flickorna. Massa kramar, pussar & bus. Varit i parken & matat ankorna & lekt. Charlie är lite svårare att försöka säga hejdå till, det där med kramar & så tror jag inte är något man "vill" göra då man är 11 år. Får njuta av det jag får. 


*Jag kommer alltså tillbaka till England. Helt klart.